Det ser förjävligt ut.

Jag tog mig hemåt på ett sätt som förnedrade mig och min status ofantligt. Resan var bullrig, skramlig och högljudd. Men gladde mig åtminstone av tanken på att min plan hade lyckats.

Jag hade rest till min vän iförd en lätt klädsel som orsakade att jag frös i den svala septembervinden, så därför bar jag en av hans skjortor på vägen hem som jag ämnar att behålla en längre tid.

SNEAKY.

Jag hälsade på det stora lejonet som satt och vaktade min port och vi trädde tillsammans in i de stora salarna i mitt slott. Jag bytte raskt om till mer presentabla kläder och tog på mig en ädel huvudbonad för att dölja det röda virrvarret på mitt huvud.

På vägen ut genom min port stötte jag på ett sömnigt vilddjur som bad om att få komma in. Barmhärtig som jag är släppte jag in honom och vandrade därefter vidare på starka ben för att delta med min nobla närvaro i ett möte med mina undersåtar.

Trots att ledaren för mötet var ginger skötte hon det relativt bra. Mötet handlade om ädla springare och deras skötare.

Efter mötet slet jag som ett djur för att göra vår mötessal något mer presentabel, jag överväger att låta beställa en tron åt mig själv inför framtida sammankomster.

När jag kom hem dröjde det inte länge förän jag hamnade i gräl med min far och mor. Jag vredgades och störtade upp till min kammare där jag slog sönder en pärm i tusen bitar.

Klipsk som jag är passade jag på att dela min själ, så det enda sättet att döda mig är att förstöra dessa tusen bitar.

HA HA.

Jag bestämde mig för att därefter tillaga en delikat dessert.

Den blev fan inte delikat.

Jag plockade sjuhundra fallna äpplen i skymningen.

Räddade nyss min fisk Demogorgon från att dö. Han hade fastnat i dödskallen.

Demogorgon:

ADJÖ.