Min enastående kropp har underföregående vecka plågats av förkylningsspöken som har givit mig ett överskott av slem och fruktansvärd huvudvärk.

Må dessa spöken aldrig finna ro i graven.

På grund av detta höll jag mig inne i mitt slott från måndagens eftermiddag till lördagens morgon utom då jag stack ut mitt bleka förkylningshärjade ansikte genom min port för att kalla på mina djur.

Med detta förstår ni att jag inte sett min springare under den tiden. Det smärtar då jag inser att jag ej bestigit hans rygg sedan en vecka tillbaka.

Men i morgon. Då. Då jävlar skall jag rida som jag aldrig förr ridit.

Men mitt sinne säger mig att detta är en lögn då det kommer sluta med att jag endast åker runt i skogen på min vän.

Denna dag en måndag, har jag spenderat första delen av dagen hos min vän alven där vi har pratats vid under en dusch och därefter stirrat på en tv-apparat. Detta var mycket nöjsamt och kommer upprepas.

Min vän alven och jag har det bra.

Man skulle nog kunna påstå att vi är skapta för varandra.

Nu väljer jag att färdas i tiden likt Skalman i hans lila tidsmaskin.

IVÄG.

I förrgår efter att ha vart på äventyr där min andra vän Uttern och min springare briljerade färdades jag mot min kärestas borg.

Kvällens kyla hade börjar smyga sig på och letade sig in på gatorna och tyckets ännu kallare i den blöta asfaltens avstötande blänk. Huttrande sprang jag på mina ståtliga ben den sista biten för att hålla värmen. Men trots det tycktes det som om värmen från självaste blodet i mina ådror vore stulet ifrån mig.

För att inte dra ut på texten hoppar jag en bit och skippar detaljerna om måltiden jag blev serverad.

Vi spenderade sedan kvällen ihopkurade i soffan och spelade Little Big Planet.

FANTASTISKT.

Säger jag bara. Det var en lögn, för nu säger jag mer: Min själ fylldes av glädje över de små tygdockornas färd genom ett underbart landskap.

Det var därför jag valde att resa i tiden. Det var detta jag ville ha sagt.

Nu till den stund som sker just nu.

Min tanke har under en tid varit att återigen införa dreads i min man.

Planen var att göra detta efter att mitt strålande balsam som ger kraft åt det röda i min man tagit slut. För vem som helst som kan tänka längre än två steg framåt kan ju räkna ut att tovat hår och balsam är inte en super-kombo. Hur som haver.

Mitt balsam tog slut i morse.

Jag jublade först inombords och därefter i högan sky. Men det sista var på grund av att antingen lejonet eller vilddjuret välte ett bord med en kruka på så jag fick städa.

Det var allt.

ADJÖ.

Gårdagen var en marknadsdag.

Jag for tidigt till torget för att införskaffa en ny klädnad tillsammans med en utter och fan en hel del.

EN HEL DEL.

En vacker stickad mantel till min ära, strumpor för att värma mina värdefulla fötter och en ring mer värd än du som läser det här.

Denna ring är i form av en drake som nu slingrar sig runt mitt eleganta långfinger. Han vaknar varje grynig för att skänka livskraft till mitt hjärta.

Senare den dagen åkte jag med ett skramligt vidunder till min käresta med den praktfulla drake som jag köpt honom som den givmilda konung jag är.

Han tackade hjärtligt men insåg nog aldrig vilket jävla slit jag hade haft med att fånga in den stora fjäll beprydda varelsen då han klagade på att den var aningen försenad.

Vi drog därefter till IKEA med hans kumpaner, bland annat Johannes Möblaren. Han själv gav sig det namnet och verkade så stolt över den första delen av namnet att jag kände mig tvungen att ta med det.

Inte för att någon skulle kunna tvinga mig till något då men..

Vi åt en skamligt billig kvällsmat och drack blaskig läsk till innan vi gav oss ut på äventyr på övervåningen bland sängar, soffor, skrivbord, stolar och färdiga rum.

En resa väl värd att minnas.

Efter vårt besök i detta land vandrade vi den långa vägen till 1o kronors marknaden på Coop.

Jag införskaffade en magisk lampa och ett tatueringsset.

Efter ett ö-råd på bussen beslutades det att jag skulle sova hos min kära vän.

Så blev det.

Tidigt fick jag avbryta min skönhetssömn då han skulle iväg för att studera.

Jag själv fortsatte hemåt i det vidriga regnet och gladdes åt tanken på att läraren till min första lektion ätit giftsvamp och därför låg hemma utan förmågan att undervisa denna morgon.

Väl hemma smög jag in en dread i min praktfulla man och prydde den med pärlor från djungeln och inkas gamla skatter.

Ibland vaknar jag om nätterna kallsvettig och gråtandes över mina förlorade dreads.

De lär komma tillbaka.

Mitt humör var varken fågel eller fisk men rätt mittemellan.

Men ack!

Jag vredgades så jag klättrat trehundra tusen branta trappsteg bara för att få veta att även nästa lektion var inställd.

Ilsket talade jag med min vän alven som redan stod på borggården till läroverket och vi möttes i den förgyllda entrén.

Vi vandrade till hennes boning i arga tankar angående lektionen men små log åt att sitta hemma och låta oss underhållas av tv-apparaten.

Resten av min dag skiter jag i.

Som fan.

Gårdagen var en marknadsdag.

Jag for tidigt till torget för att införskaffa en ny klädnad tillsammans med en utter och fan en hel del.

EN HEL DEL.

En vacker stickad mantel till min ära, strumpor för att värma mina värdefulla fötter och en ring mer värd än du som läser det här.

Denna ring är i form av en drake som nu slingrar sig runt mitt eleganta långfinger. Han vaknar varje grynig för att skänka livskraft till mitt hjärta.

Senare den dagen åkte jag med ett skramligt vidunder till min käresta med den praktfulla drake som jag köpt honom som den givmilda konung jag är.

Han tackade hjärtligt men insåg nog aldrig vilket jävla slit jag hade haft med att fånga in den stora fjäll beprydda varelsen då han klagade på att den var aningen försenad.

Vi drog därefter till IKEA med hans kumpaner, bland annat Johannes Möblaren. Han själv gav sig det namnet och verkade så stolt över den första delen av namnet att jag kände mig tvungen att ta med det.

Inte för att någon skulle kunna tvinga mig till något då men..

Vi åt en skamligt billig kvällsmat och drack blaskig läsk till innan vi gav oss ut på äventyr på övervåningen bland sängar, soffor, skrivbord, stolar och färdiga rum.

En resa väl värd att minnas.

Efter vårt besök i detta land vandrade vi den långa vägen till 1o kronors marknaden på Coop.

Jag införskaffade en magisk lampa och ett tatueringsset.

Efter ett ö-råd på bussen beslutades det att jag skulle sova hos min kära vän.

Så blev det.

Tidigt fick jag avbryta min skönhetssömn då han skulle iväg för att studera.

Jag själv fortsatte hemåt i det vidriga regnet och gladdes åt tanken på att läraren till min första lektion ätit giftsvamp och därför låg hemma utan förmågan att undervisa denna morgon.

Väl hemma smög jag in en dread i min praktfulla man och prydde den med pärlor från djungeln och inkas gamla skatter.

Ibland vaknar jag om nätterna kallsvettig och gråtandes över mina förlorade dreads.

De lär komma tillbaka.

Mitt humör var varken fågel eller fisk men rätt mittemellan.

Men ack!

Jag vredgades så jag klättrat trehundra tusen branta trappsteg bara för att få veta att även nästa lektion var inställd.

Ilsket talade jag med min vän alven som redan stod på borggården till läroverket och vi möttes i den förgyllda entrén.

Vi vandrade till hennes boning i arga tankar angående lektionen men små log åt att sitta hemma och låta oss underhållas av tv-apparaten.

Resten av min dag skiter jag i.

Som fan.

ADJÖ.

Nu är han stor, ful och beige.

Men sen flippar det..

Denna sena förmiddag skyndade jag mig från min kärastes varma famn för att hinna i tid till min lektion tillsammans med min brune springare.

Säkerligen fem gånger slumrade jag till upptryckt mot elementet på djävulens skramliga buss.

Det tedde sig som så att de lömska småknytten som dragit den kalla dimman över staden även bar med sig sömnens tunga drog.

Väl framme i mitt kungliga stall, beprytt med gyllene stuprännor och skottkärror av elfenben, visade det sig att jag och min högt aktade tränare hade missförstått varandra. Träningen uteblev för min del men lika bra var väl det då min ädle springare så sent som igår blev aningen förgiftad vid en finputsning av hans huggtänder.

Detta för att minska risken av förlorade lemmar.

Men trots att ett dygn hade gått kunde fortfarande viss dåsighet märkas av och spår av skräck satt kvar i hans annars så visa blick.

Jag vårdade honom väl och strödde magisk olja framställd av grödor från alpernas toppar, skördade av isländska häxor. Detta för att göra honom snabbare på foten och ge honom förmågan att springa i veckor utan ömma hovar.

Efter att ha släppt ut honom på den gröna slätten för att låta honom spöa upp mindre ädla springare i dimman (vilket han också gjorde) begav jag mig hemåt för att rengöra den enorma bassäng som min kvarstående fisk Lucifer bor i.

Lucifer är en elak jävel.

Jag slet i timmar och blev drypande blöt, men allt för en vän, ädel som jag är.

Ett nystädat akvarium är bland det vackraste som finns i liten skala.

Att se de små glänsande bubblor sitta i flockar mot det spegelblanka glaset för att en i taget släppa och singla upp mot ytan ger en bubblande känsla av friskhet inombords.

De röda och gröna silkeslena bladen från växterna svajar lätt när Lucifer simmar förbi och snuddar vid med sin silverglimmande fjäll.

FINT.

Nu finns det inget mer vettigt.

Tigern ligger och sover på min bädd efter att ha varit ute hela dagen och jagat vildsvin.

ADJÖ.

Hos mig är hennes fristad där hon kan komma undan från lejonet och vilddjuret.

Men trots min barmhärtighet och mitt tålamod under nattens timmar då jag vakat över henne när hon ätit och utfört övriga behov behandlade hon mig avskyvärt härom morgonen.

Jag hade varit uppe i en halvtimma redan på grund av tigern när jag skulle släppa ut henne så hon kunde sträcka på benen i den fuktiga morgonluften och rulla sig i gräset som låg under en slöja av solglittrande dagg.

Då hon satte sig vid dörren och sade att hon ville ut hörde lejonet och vilddjuret sin moders stämma och störtade naivt ut i hallen.

Hon vredgades genast och under omständigheterna sträckte jag jag fram min hand för att lugna henne.

Vildsint höjde hon sin tass och slog min hand blodig med sina väl vässade klor. Förargat slet jag upp dörren och vrålade åt henne att dra sin kos genast om hon var rädd om sitt liv.

Sviken gick jag upp till min kammare och föll in i en orolig sömn.

Men nu har jag och min tiger talats vid och jag förlät henne då hon menar att det var på grund av den stress som uppstod då hon fick se sina oönskade barn som hon förvirrades.

Hur som haver.

Idag på väg till droskan som skulle ta mig till läroverket försökte lejonet följa mig, trogen som han är.

Det var näst intill omöjligt att bli av med honom. Men jag kan förvisso förstå att han inte ville lämna min sida då jag är otroligt älskvärd.

Till sist fick jag uttala en mild trollformel som försatte honom i chock och jag sprang därefter iväg med en rasande fart för att han inte skulle hinna ikapp mig.

Min dag involverar så många andra än mig så jag tar den ytterst kort.

På den allra första lektionen briljerade jag med min kunskap och jag kände de avundsjuka blickarna värma i ryggen.

På lektion nummer två, då trollkarlen var lärare fick vi ta del av kunskapen i anatomi och hur man kan använda sig av den vid utbyte av kroppsdelar.

Efter dessa två lektioner begav jag mig till den lilla alven som åter igen hade sovit på tok för länge.

Utanför hennes port mötte jag en pyssling som även hon skulle besöka alven.

Jag uttalade de magiska orden för att öppna porten och vi besteg trapporna upp till alvens rum. Hon hade nyss sett till sina havsvarelser bakom glas.

Vi tog med oss alven ut igen och for tillbaka mot läroverket för att möta en vätte (inte en sån där jävel från norr som har stulit mina pengar).

Vi satte os ned för att beskåda vätten förtära en delikat rätt som starkt rekommenderas vid första mötet av en ev. partner.

Vi talade om stora ting med våra visa ord och kom fram till att vi vet bäst.

För att inte göra min dag till en roman hoppar jag nu en bit.

Jag var på äventyr med min ädle springare denna kväll.

Han var oerhört koncentrerad och vi svävade högre än någonsin förut.

Bandet som finns emellan oss gör att jag kan lita fullständigt på att jag är säker i hans närvaro och vi kan klara av vad som än sätts i vår väg.

Ah.

Nu skall jag falla in i ljuv sömn intill min tiger.

BTW.

Demogorgon är död.

Fann min väns livlösa kropp i vattnet här om dagen och gav honom en ärofylld begravning i samband med ett toalettbesök.

Jag lovar att lägga upp en fin bild till minne av Demogorgon någon dag.

Lucifer, som är kvar vid liv, behöver en ny vän eller två. Dessa skall vara svarta som natten med månskensstrimmor.

Men vad ska de heta?

ADJÖ.

Då menar jag verkligen SENARE.

Ty jag ska på äventyr med min springare då vi skall sväva högt över marken.

Men här är en bild man kan gotta sig med sålänge.

Det skulle vara en trio. Men så dök det upp en kanin bakom min axel.

Bilden föreställer; en obehaglig kanin i rockt-shirt, en pumpa, en härskare och ett skrämt rådjur.

Det ser förjävligt ut.

Jag tog mig hemåt på ett sätt som förnedrade mig och min status ofantligt. Resan var bullrig, skramlig och högljudd. Men gladde mig åtminstone av tanken på att min plan hade lyckats.

Jag hade rest till min vän iförd en lätt klädsel som orsakade att jag frös i den svala septembervinden, så därför bar jag en av hans skjortor på vägen hem som jag ämnar att behålla en längre tid.

SNEAKY.

Jag hälsade på det stora lejonet som satt och vaktade min port och vi trädde tillsammans in i de stora salarna i mitt slott. Jag bytte raskt om till mer presentabla kläder och tog på mig en ädel huvudbonad för att dölja det röda virrvarret på mitt huvud.

På vägen ut genom min port stötte jag på ett sömnigt vilddjur som bad om att få komma in. Barmhärtig som jag är släppte jag in honom och vandrade därefter vidare på starka ben för att delta med min nobla närvaro i ett möte med mina undersåtar.

Trots att ledaren för mötet var ginger skötte hon det relativt bra. Mötet handlade om ädla springare och deras skötare.

Efter mötet slet jag som ett djur för att göra vår mötessal något mer presentabel, jag överväger att låta beställa en tron åt mig själv inför framtida sammankomster.

När jag kom hem dröjde det inte länge förän jag hamnade i gräl med min far och mor. Jag vredgades och störtade upp till min kammare där jag slog sönder en pärm i tusen bitar.

Klipsk som jag är passade jag på att dela min själ, så det enda sättet att döda mig är att förstöra dessa tusen bitar.

HA HA.

Jag bestämde mig för att därefter tillaga en delikat dessert.

Den blev fan inte delikat.

Jag plockade sjuhundra fallna äpplen i skymningen.

Räddade nyss min fisk Demogorgon från att dö. Han hade fastnat i dödskallen.

Demogorgon:

ADJÖ.