El dread sneaky.
Gårdagen var en marknadsdag.
Jag for tidigt till torget för att införskaffa en ny klädnad tillsammans med en utter och fan en hel del.
EN HEL DEL.
En vacker stickad mantel till min ära, strumpor för att värma mina värdefulla fötter och en ring mer värd än du som läser det här.
Denna ring är i form av en drake som nu slingrar sig runt mitt eleganta långfinger. Han vaknar varje grynig för att skänka livskraft till mitt hjärta.
Senare den dagen åkte jag med ett skramligt vidunder till min käresta med den praktfulla drake som jag köpt honom som den givmilda konung jag är.
Han tackade hjärtligt men insåg nog aldrig vilket jävla slit jag hade haft med att fånga in den stora fjäll beprydda varelsen då han klagade på att den var aningen försenad.
Vi drog därefter till IKEA med hans kumpaner, bland annat Johannes Möblaren. Han själv gav sig det namnet och verkade så stolt över den första delen av namnet att jag kände mig tvungen att ta med det.
Inte för att någon skulle kunna tvinga mig till något då men..
Vi åt en skamligt billig kvällsmat och drack blaskig läsk till innan vi gav oss ut på äventyr på övervåningen bland sängar, soffor, skrivbord, stolar och färdiga rum.
En resa väl värd att minnas.
Efter vårt besök i detta land vandrade vi den långa vägen till 1o kronors marknaden på Coop.
Jag införskaffade en magisk lampa och ett tatueringsset.
Efter ett ö-råd på bussen beslutades det att jag skulle sova hos min kära vän.
Så blev det.
Tidigt fick jag avbryta min skönhetssömn då han skulle iväg för att studera.
Jag själv fortsatte hemåt i det vidriga regnet och gladdes åt tanken på att läraren till min första lektion ätit giftsvamp och därför låg hemma utan förmågan att undervisa denna morgon.
Väl hemma smög jag in en dread i min praktfulla man och prydde den med pärlor från djungeln och inkas gamla skatter.
Ibland vaknar jag om nätterna kallsvettig och gråtandes över mina förlorade dreads.
De lär komma tillbaka.
Mitt humör var varken fågel eller fisk men rätt mittemellan.
Men ack!
Jag vredgades så jag klättrat trehundra tusen branta trappsteg bara för att få veta att även nästa lektion var inställd.
Ilsket talade jag med min vän alven som redan stod på borggården till läroverket och vi möttes i den förgyllda entrén.
Vi vandrade till hennes boning i arga tankar angående lektionen men små log åt att sitta hemma och låta oss underhållas av tv-apparaten.
Resten av min dag skiter jag i.
Som fan.
Gårdagen var en marknadsdag.
Jag for tidigt till torget för att införskaffa en ny klädnad tillsammans med en utter och fan en hel del.
EN HEL DEL.
En vacker stickad mantel till min ära, strumpor för att värma mina värdefulla fötter och en ring mer värd än du som läser det här.
Denna ring är i form av en drake som nu slingrar sig runt mitt eleganta långfinger. Han vaknar varje grynig för att skänka livskraft till mitt hjärta.
Senare den dagen åkte jag med ett skramligt vidunder till min käresta med den praktfulla drake som jag köpt honom som den givmilda konung jag är.
Han tackade hjärtligt men insåg nog aldrig vilket jävla slit jag hade haft med att fånga in den stora fjäll beprydda varelsen då han klagade på att den var aningen försenad.
Vi drog därefter till IKEA med hans kumpaner, bland annat Johannes Möblaren. Han själv gav sig det namnet och verkade så stolt över den första delen av namnet att jag kände mig tvungen att ta med det.
Inte för att någon skulle kunna tvinga mig till något då men..
Vi åt en skamligt billig kvällsmat och drack blaskig läsk till innan vi gav oss ut på äventyr på övervåningen bland sängar, soffor, skrivbord, stolar och färdiga rum.
En resa väl värd att minnas.
Efter vårt besök i detta land vandrade vi den långa vägen till 1o kronors marknaden på Coop.
Jag införskaffade en magisk lampa och ett tatueringsset.
Efter ett ö-råd på bussen beslutades det att jag skulle sova hos min kära vän.
Så blev det.
Tidigt fick jag avbryta min skönhetssömn då han skulle iväg för att studera.
Jag själv fortsatte hemåt i det vidriga regnet och gladdes åt tanken på att läraren till min första lektion ätit giftsvamp och därför låg hemma utan förmågan att undervisa denna morgon.
Väl hemma smög jag in en dread i min praktfulla man och prydde den med pärlor från djungeln och inkas gamla skatter.
Ibland vaknar jag om nätterna kallsvettig och gråtandes över mina förlorade dreads.
De lär komma tillbaka.
Mitt humör var varken fågel eller fisk men rätt mittemellan.
Men ack!
Jag vredgades så jag klättrat trehundra tusen branta trappsteg bara för att få veta att även nästa lektion var inställd.
Ilsket talade jag med min vän alven som redan stod på borggården till läroverket och vi möttes i den förgyllda entrén.
Vi vandrade till hennes boning i arga tankar angående lektionen men små log åt att sitta hemma och låta oss underhållas av tv-apparaten.
Resten av min dag skiter jag i.
Som fan.
LANGAR BILDER IDAG.
Una picture muy fabulosa con el stickad mantel y el dread sneaky.
El tattoo rapido.
ADJÖ.
» Joanna
HAHAHAHHA VILKEN LITEN FUL HAND
Trackback