Ett litet bakverk.

Okej att kaniner är söta över lag, men Hugo lyckades ju hitta den gulligaste fluffigaste bästaste lilla gnagaren på jorden.
En Liten Kringla.

Passa dig.


Sorry mannen.

Min lust att skämma bort er med mina enastående ord har dalat och tycks inte vilja klättra upp på toppen igen.
Men jag ska försöka. Har undvikit datorn som om den vore en klasskompis från mellanstadiet som man råkar sätta sig nära på bussen.
Jag är nu mera gräsätare på grund av några sekunder av en film och nu kan jag inte äta kött utan att må illa. Den som stöttar mig mest är förvånande nog min fantastiska fader som väl är mer eller mindre köttfantast.
- Igår tog jag för första gången på länge tag i en pensel och akrylfärg och kladdade för fullt. Med tanke på att jag inte gjort något liknande förr så är jag tillfredsställd med resultatet.

Som kompensation.

Idag har jag bemästrat min springare och därefter ätit en lunch värdig en härskare. Den dög åt mig med andra ord. Tacopaj. Två fantastiska måltider hopslagna i en. Enastående!
Därefter begav jag mig till staden och mötte vänner. Sådana har jag många utav.
Vi tog oss hela vägen från nordstan till panduro, en dagsmarsch för de flesta men blott en kort promenad för oss. Där införskaffade jag nödvändiga ting då jag blivit pysslig på sistone. Kan visa mina kreationer vid ett senare tillfälle. Typ ikväll. Sedan fastnade vi på Rock Houses ovanvåning där vi återupplivade draw some. Ty vi är trendsättare utan dess like.
--
Då varken Alven eller min grabb har tid för mig denna afton kompenserade jag åtminstone den enes fråvaro med detta:
ADIOS.

Ommöblering.

Tyckte att det var dags för förändring så jag möblerade om mit rum.
Flyttade på sängen. Otroligt drastiskt!
--
-
Gjore det kaninsäkert så att Kringlan inte kan smita in på ställen där jag inte kan få ut honom.
Så jävla dammigt under sängen var det. Sick.

-


Ny kamera.

Jag har införskaffat en ny kamera, ty jag är rik som ett troll och har råd med sådana materiella nöjen. 
En Canon eos 600D. Den är fin och duger åt mig.
Djur är min enda rekvisita. Deal with it.
--
Jakobs Irmelin
--
Kringlan
--
--
Detta är ingen fantastisk bild. Men Bullen har däremot en fantastisk mustasch som jag tycker att vi alla ska ägna en minut åt att beundra.
--
Puss på er alla kompisar! :*
Skoja bara, fuck you.

Agendan

Idag ska jag tämja mitt vilda hår. Det lär bli en hård strid.

Nej.

VARFÖR I HELVETE SKULLE DEN VARA MAGISK?! Idiot. Jag blir så jävla arg. Jag som skulle sova nu. Kommer bara drömma arga drömmar. ARGA.

Outfit.

Har inget av värde att skriva denna afton så jag låter därför istället visa upp dagens outfit med tillhörande accessoar.
--
Så här såg Kringlan ut idag. Han hade glömt att kamma sig.
Han har växt som fan. Men är fortfarande en plutt bredvid Bullen.
--
Godnatt.

Mr. Oversmart

Läste precis några gamla inlägg på bloggen. Jag är ju fan ett geni och så jävla rolig därtill.

Tillbaka.

Jag är tillbaka. Publikens jubel.
Har inget intressant att skriva om men lyckades förstå mig på det där med design en aning och har därför en anständig blogg här igen. Även om designen kanske inte är den snyggaste. Hah vem fan försöker jag lura? Ingen kan väl undgå dess skönhet. Blev nöjd.
-
Var på tumblr ett tag med Tjurskit, men då kan man inte se om någon faktiskt läser det man skriver så det är inte alltid så väldans kul. Ja, vi behöver alla bekräftelse. Kanske inte jag men vill inte verka märkvärdig och dumförklara er andra helt öppet.
Så om någon läser detta (utöver Helén och Mathilda) är det kanske värt att fortsätta. Fast vem skulle inte vilja läsa de ord som formas med min fenomenala hjärna.
Ska bara komma igång nu också. Tips på vad jag ska skriva om? :P
Jag behöver inte era värdelösa tips.
Nu ska jag gå och hämta min kanin.
ADIOS.

Alpacka.

Efter två veckor på landsbygden blir det mycket bilder. 
Såhär blir det: jag lovar att lägga upp dem eftersom jag tycker att många är hysteriskt roliga. Men så blir det inte. Jag kommer inte orka. men vi kör den leken ändå.
Mer fantastiska blider väntar!
Lyssnar på The Hives medan jag städar rummet inför min älskade Alvens besök. Det lär gå rätt fort. Inte jättestökigt. Man ser golvet, typ.
ADJÖ.

Nostalgi

Att passera de välbekanta åkrarna, söka med blicken över vidderna efter träden som visar att vi snart är nära. Att rulla in på den smala grusvägen, förbi jordgubbsodlingarna och havrefälten.
Sista sommaren med den lille brune ponnyn i transporten bakom bilden. Han är smutsigare än någonsin men är nöjd och glad efter att ha druckit upp min äppel MER.
Mitt Skåne.

En smärre chock

Två veckors slit på Ranchens ridläger. Det är för mycket att berätta om. Så tar bara litegrann.
Första veckan: Hjälplösa barn som gör så att man inte hinner med att skapa rutiner och tvingas jobba från halv sju på morgonen till tolv på natten utan rast. Inget ridande.
Andra veckan: Duktiga barn vilket resulterade att arbetsdagen var slut vid 22:30 och inte fullt lika hektisk. Dock tjejkonfliker barnen emellan, för de var ju inte jättesmå barn.
Ridning på en megahäst. Michel. Som känt är min skicklighet oändlig så jag kunde utan problem hantera detta enorma muskelpaket till djur. Svart som natten med eld i blicken.
Under dessa två veckor har jag gått upp i vikt. Den enda och självklara förklaringen är all muskelmassa som tillförts till min kropp. Det kan inte bero på det makalösa sötsug jag haft och tillgången till godis.
Förra veckan hade jag en ledig kväll. Från kl 17:00 - 08:00.
Jag åkte hem i hopp om att få en lugn kväll framför tvn med min käresta och sedan åka tillbaka för att kunna få sova ända till kvart i åtta.
Det blev inte alls som jag tänkt. Först drack min lilla mor vin till maten så att hon inte kunde skjutsa mig tillbaka samma kväll. Då förstod jag till min besvikelse att jag skulle behöva gå upp halv sju för att hinna i tid nästa dag.
Sedan kom den tidigare nämnda kärestan och rev upp hela min verklighetsuppfattning på ett skoningslöst vis.
Att ha sett en person i över två år gör att man blir oroligt säker på hur denne ser ut. Då är det helt enkelt inte okej att ha 3dm långt mörkbrunt hår och plötsligt kliva in i min hall med jättekort ljusbrunt hår utan förvarning.
Jävla Jakob.
Trots min starka mentalitet fick jag en smärre chock. På riktigt. Vad är det som är så svårt med att förvarna? Det var fruktansvärt. Så kan man ju inte bara göra. Jag kommer aldrig att kunna lita på honom igen. Komma och se helt annorlunda ut. Förjävligt.
Men det var inte fult.
--
Imorgon åker jag till Gotland. Måhända är även Timbuktu där. Vi hoppas innerligt på det.
 
ADJÖ.