Ett sjuhelsike.
Denna morgon steg jag upp trots att sömnens demoner plågade mig något fruktansvärt.
Stark som jag är trotsade jag dessa.
Men något inte ens jag kan stå emot är en mjuk gullig kattunge som vill sova bredvid en.
Så efter frukosten somnade jag igen med bullen vid min sida. därför missade jag första lektionen.
När jag vaknade hade jag en fasansfull huvudvärk och mådde urindåligt. Missade därför också lektion nummer två. Men efter det samlade jag all min styrka, åt pasta med pesto och tog mig ut i regnet och till skolan för att genomlida det hetsigaste provet under min livstid.
Ett sjuhelsikes stressigt filosofiprov var det.
Vet inte hur det gick.
Men förmodligen ägde jag. Jag besitter ju trots allt all världens kunskap.
På grund av tyngande skolarbete och andra plikter, jag fått då man har ett så stort och förståerligt förtroende för mig, så hann jag inte tillbringa mycket tid med min springare idag utan rengjorde bara hans bädd och gav honom en läcker måltid med uppfriskande dryck till.
Han var glad och mjuk.
Sedan drack jag te i min fabulösa mugg.
Ohja, bilden är av enastående kvalitet.
Hittade även den här på datorn.
Oh så fin. Från juni skulle jag tro.
Nu ska jag ägna mig åt skönhetssömn efter att jag har tvättat mitt vackra ansikte med norrsken.
ADJÖ.
För det som är kvar.
Sitter och väntar i mitt slott på att min riddare ska anlända.
Varje sekund tills dess han kommer känns som en evighet.
För när han kommer ska vi köpa pizza för det som är kvar av mina pengar och jag börjar bli så jävla hungrig.
>:@
Idag har varit en kort och trivsam skoldag.
Ah.
Jag är för hungrig för att skriva mer.
Här är en till seriös bild.
Fortsätter på det spåret.
Mitt hår är uppsatt av en penna.
Tack pennan.
ADJÖ.
Video killed the radiostar.
Pannkakslåten:
Här är den fina låten i slutet:
Tjena
Nä men tjena kexet.
Ibland får man ju lov att vara så jävla seriös.
ADJÖ.
Nästan bara rara djur.
Det finns en bok som heter så.
Jag har börjat skriva i min extraordinärt fina loggbok till projektarbetet. Den matchar min extraordinära personlighet. Jag har bra idéer.
Men vem hade väntat sig annat?
Jakob säger att idéerna är bra.
Han är bra.
Jag är bra.
Vi är bra.
Hade inte tänkt att lägga ner så mycket av min värdefulla tid här ikväll.
Tid är pengar.
Men här är fina gamla bilder.
Den första gör fullkomlig succé på tumblr (pist0lparty@tumblr)
Bullen och Bruno-Mofasa slåss.
Åh. Jusste.
Jag köpte biljett till In Flames för all min kosing tidigare idag.
Bra.
ADJÖ.
En sista gång.
Idag var jag och min springare på äventyr i tävlingsform.
För allra sista gången.
Ty regler skapade av trångsinta paddor säger att man inte får tävla små ponnyer efter det året man fyllt arton år. FUCK THE SYSTEM.
Min springare och jag har under åren utvecklats tillsammans och blivit fullkomliga.
Vi är ett.
Nä.
Men seriöst.
Fy fan vad jag älskar min ponny.
Den bästa som finns. Vi kom tvåa idag på tävlingen som var hoppning 1 meter.
Ett fint avslut.
Han var bara fem år när vi köpte honom och nu är han nio.
MIN PONNY.
Min Joppe.
Hösten 2007
För att inte vara sentimental och fånig.
Jag och min springare briljerade även om vi inte vann guldet. Vi är så jävla bra va.
Just nu, håller jag på att bli uppäten av ett lejon.
På riktigt.
Den hänsynslösa besten har låst sina käkar runt min arm och drar loss skinnet med sina starka klor.
Den ska dö.
ADJÖ.
Det simplaste av djur.
Mina inlägg minskar i storlek.
Men kommer desto oftare.
Vilken väg skall man välja?
Mina ögon svider.
Som fan.
Men det är lugnt för jag har precis tvättat dem.
Det är lungt kompis.
Lucifers akvarium har täckts med alger längs väggarna. Jag är en dålig fiskägare.
Då jag tycker att det är strålande vackert när akvariet är nystädat borde jag inte förakta processen.
Men ack männsikan är det simplaste av djur som vill ha resultat utan ansträngning.
Inspirationen har flytt.
Fågeln har lämnat sitt näste.
Brett ut sina vingar och färdas nu mot bättre tider.
Ska jag göra en bakgrund?
Ja. Det ska jag.
Fy fan vilket oegoistiskt och seriöst inlägg.
Vad är det här för fasoner?
Fortsätter det såhär måste jag ta ett ordentligt snack med mitt alter Egon.
USH.
Men hösten är ju fin ändå.
Bilden är suddig. Men jag skiter i det.
Jag skiter i morsan och jag skiter i farsan.
De säger att jag skiter i allt men det skiter jag i.
Vilken vacker låt.
ADJÖ.
Tillsvidare.
Detta har varit en trevlig dag.
Men mer om den SENARE.
Ty jag skall till min brune springare och dessförinnan äta en läcker måltid.
MUMS.
Säger jag.
Men ännu vet jag inte vad mitt kylskåp har att erbjuda.
Det återstår att se.
Jag återkommer förmodligen senare ikväll.
Tillsvidare, ett smakprov från min sellista:
OJ JAG HAR JU EN NY HEADER.
Ohja, den förtjänade caps.
ADJÖ
Tillsvidare..
För mycket bilder.
Efter att ha pillat ihop en spellista värt guld är jag nu redo att ta mig an mitt projektarbete!
Men jag har ännu inte kommit långt.
Men det tynger icke mitt sinne då jag har höga (välförtjänta) tankar om mig själv.
Denna dag har jag med mina magiska glittrande kritor skapat ett och ett halvt konstverk.
Senare denna dag, tills för en timma sedan, har jag varit med min käresta.
Han ville tävla men då hans dumma förslag var att tävla om vem som var snabbast eller längst visade jag min avsky snarast.
Detta gjorde vi istället:
Så jävla attraktiv.
Jakob blev nöjd:
Och här är mina konstverk:
Trädet är inte helt klart.
En jävla massa bilder.
ADJÖ.
I brist på intresse.
Jag finner inga ord just nu.
Jag har slösat dem på mitt projektarbete. Slösa är väl fel ord då jag är mycket nöjd med det jag skapat hittills (det är självklart enastående, vem hade väntat sig annat från mig?).
Jag har helt enkelt förbrukat dem.
En hemlis: Jag har inte ens skrivit på mitt projektarbete idag. Vilket jag borde ha gjort.
Här är en bild på ett barn, som kompensation för mitt korta inlägg.
ADJÖ.
Under ytan.
Såhär såg det ut under plåstret som täckte mina skador efter striden med plattången:
Lägg märke till hårstråt.
Såhär såg Plåstret ut:
Dröm sött.
FISH.
Lucifer för ett halvår sedan:
Nu är han stor, ful och beige.
Trio.
Uppdatering kommer senare i kväll.
Då menar jag verkligen SENARE.
Ty jag ska på äventyr med min springare då vi skall sväva högt över marken.
Men här är en bild man kan gotta sig med sålänge.
Det skulle vara en trio. Men så dök det upp en kanin bakom min axel.
Bilden föreställer; en obehaglig kanin i rockt-shirt, en pumpa, en härskare och ett skrämt rådjur.
Sjuhundra äpplen.
Denna morgon vaknade jag upp hos min käresta, med ett trassligare hår än någonsin.
Det ser förjävligt ut.
Jag tog mig hemåt på ett sätt som förnedrade mig och min status ofantligt. Resan var bullrig, skramlig och högljudd. Men gladde mig åtminstone av tanken på att min plan hade lyckats.
Jag hade rest till min vän iförd en lätt klädsel som orsakade att jag frös i den svala septembervinden, så därför bar jag en av hans skjortor på vägen hem som jag ämnar att behålla en längre tid.
SNEAKY.
Jag hälsade på det stora lejonet som satt och vaktade min port och vi trädde tillsammans in i de stora salarna i mitt slott. Jag bytte raskt om till mer presentabla kläder och tog på mig en ädel huvudbonad för att dölja det röda virrvarret på mitt huvud.
På vägen ut genom min port stötte jag på ett sömnigt vilddjur som bad om att få komma in. Barmhärtig som jag är släppte jag in honom och vandrade därefter vidare på starka ben för att delta med min nobla närvaro i ett möte med mina undersåtar.
Trots att ledaren för mötet var ginger skötte hon det relativt bra. Mötet handlade om ädla springare och deras skötare.
Efter mötet slet jag som ett djur för att göra vår mötessal något mer presentabel, jag överväger att låta beställa en tron åt mig själv inför framtida sammankomster.
När jag kom hem dröjde det inte länge förän jag hamnade i gräl med min far och mor. Jag vredgades och störtade upp till min kammare där jag slog sönder en pärm i tusen bitar.
Klipsk som jag är passade jag på att dela min själ, så det enda sättet att döda mig är att förstöra dessa tusen bitar.
HA HA.
Jag bestämde mig för att därefter tillaga en delikat dessert.
Den blev fan inte delikat.
Jag plockade sjuhundra fallna äpplen i skymningen.
Räddade nyss min fisk Demogorgon från att dö. Han hade fastnat i dödskallen.
Demogorgon:
ADJÖ.
Denna dag, ett liv.
Jag vaknade klockan fem på morgonen av en fruktansvärd smärta då det vidriga lilla odjuret som valt att dela sovplats med mig satte sina sylvassa huggtänder i min arm och lät sitt gift sjunka in i min kropp.
Jag tog det lilla äcklet i den randiga svansen och svingade det ut från rummet och hörde hur det dunsade ner för trappan utanför.
Haltande kom det tillbaka och lade sig skamset på min smutstvätt och somnade in för stunden.
Knappt femton minuter hann passera innan ett lejon grep tag runt min fotled och drog ner mig ur sängen. En vild brottning bröt ut på min vita trasmatta som fläckades med bådas blod. Efter ett tiotal näradöden upplevelser lyckades jag knocka lejonet med en tusensidig bok.
Irriterat skickade jag ut de båda vilddjuren ut ur min sal och fortsatte min skönhetssömn.
När jag senare skulle skynda mig till läroverket för att lära mig om magi och alla livets hemligheter stoppades jag och min far av det dumma och obildade folket som likt förvirrad boskap fyllde vägarna med sin avskyvärda närvaro. Men min far svor en rad förbannelser och lyckades ta mig till skolan i tid med hjälp av hot och våld.
På min hemväg efter en lång utmattande dag strax efter en lektion i läran om livets mysterier med den vältalige trollkarlen som lärare mötte jag två bekanta till mig. Vi tog oss till marknaden då den ene av dem just vunnit storvinst i morsgrisloppet och genast skulle spendera det på nya marmelucker. Själv såg jag bittert på alla de tjusiga klädnader, värda att bäras av en nobilitet som jag själv. Alla mina pengar har nämligen nyligen blivit stulna av vättarna från norr.
Efter marknads besöket tog jag mig upp för berget för att bemästra min brune springare. Denne ville inte låta sig infångas och det blev en hetsig jakt under en halvtimma. När jag sedan svingade mig upp på honom visade han på ett vildsint temperament som speglade hans kraftfulla själ. Han for av och an i försök med att få av mig från hans muskulösa rygg. Men han lyckades icke då min skicklighet är oändlig.
När jag åter kom hem till mitt slott för sista gången denna kväll visade sig lejonet på gott humör och vi delade vår måltid som blodsbröder.
LÄSTE DU INTE ALLT?
Gör det då. Annars kan du dra åt helvete.
ADJÖ.
Dumglass.
Känner mig pressad till att blogga. Pressad på samma sätt som när man ska beställa en såndär skitstor glass med konstiga smaker och parasoll när man är utomlands. Vilken smak ska man ta? Det tar fan år att bestämma sig. När man väl får in glassen är den jättestor och jättefin och man tänker att det här ska minsann bli smaskens! Man äter en stund och njuter men inser sen att det kanske var lite för mycket av varje smak för att det ska vara gott. Man tar en liten funderare på om man verkligen vill fortsätta äta. Jo men det borde man väl, nu när man bestämt sig och allt. Glassen är inte äcklig, men man måste nästan tvinga i sig den eftersom det är så jävla mycket. Man känner sig pressad till att äta den där stora fina glassen för att visa att det var värt besväret. Även om den nu har smält en aning och ser alldeles geggig och rörig ut.
>:@
Men jag ska fan äta upp min glass! För jag kan. Men jag vet inte hur man bloggar.
Hej idag var en rolig dag jag åt yoghurt till frukost mums vad gott sen kom jag nästan försent till skolan ojoj inte bra sen hade jag håltimma och köpten en billig lunch jättesmart faktiskt.
BIG NO.
Jag tråkar ut mig själv.
Äh.... jag skriver ett nytt inlägg. Nu jävlar ska ni få höra om min spännande dag. Som fan.
Man ska väl lägga upp bilder i en blogg..?
En hög med katter: