Fuck You Thinspiration.
Jag hoppas att de flesta förstod att jag inte var seriös i förra inlägget.
Om du inte förstod det hoppas jag att du tyckte jag jag var helt sjuk i huvudet.
Jag är så sinnessjukt jävla trött på all jävla thinspiration jag ser på Tumblr.
Jag väger ca 50 kg just nu och är ca 1.63 lång.
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig tjock och det är jag tacksam för. Det är verkligen inget jag skulle uppleva. Inte på grund av att det äcklar mig att vara överviktig eller snäppet över normal (vad det nu är), utan på grund utav att jag inte vill uppleva känslan att vara osäker med sin egen kropp.
Lika lite skulle jag därför vilja uppleva att känna mig för smal. De som påstår att man inte kan känna så är dumma. Det kanske inte är lika vanligt, så skruvad som vår samhällsbild tycks vara, men man kan ha precis lika mycket komplex för det.
Thinspiration är, för dig som inte vet, ganska uppenbart inspiration till att bli smalare.
Tjejer (oftast eftersom det är vi som har en tendens att tänka sådana fjantiga skittankar) som vill bli smalare än vad de är tittar på bilder på sjukligt smala tjejer och försöker ta reda på hur man gör för att se ut sådär.
Som sagt har jag aldrig känt mig tjock. Visst, det finns de dagar då jag önskar att mina lår var smalare för att det skulle se mer proportionerligt ut. Men det är huvudsakligen muskelmassa så jag tänker istället att jag är biff.
Men enligt thinspirationbilder är jag rentutav fet. Jag, som har tillräckligt bra självkänsla för att må bra funderar plötsligt på om jag är tillräckligt smal.
Tillräckligt smal för vem fan då?
Jag tänkte snabbt. Jag är fan helt jävla perfa för mig själv.
Med detta menar inte jag att jag har den perfekta kroppen. Det finns massor av tjejer och kvinnor som, enligt mig själv, har grymt mycket snyggare kroppar än mig. Men det kommer det alltid att finnas, precis som att det alltid kommer finnas de som jag anser mig snyggare än.
Det har blivit ett slags hets hat mot att vilja vara smal. Helt sjukt. Man får vilja se ut precis hur man vill.
Problemet uppstår när det blir ohälsosamt. Precis som att det är ohälsosamt att vara fet så är det ohälsosamt att vara väldigt smal. Båda sakerna kan leda till allvarliga hjärtproblem och mycket annat.
Jag förstår att många av de människor som inspireras och aldrig tycks bli nöjda med sin vikt är sjuka.
Jag tycker inte att dessa är dumma i huvudet och har ingen lust att skrika till dem att det räcker nu. För de skulle inte lyssna eller förstå.
Man får inte glömma det, att det även är en psykisk sjukdom. Det handlar inte om tjejer som vill ha uppmärksamhet, alltid.
Det jag är så jävla arg på är hela den här jävla grejen.
Det som får personer som tidigare varit nöjda att plötsligt tvivla. Det som får de som alltid varit lite osäkra att nå gränsen. Det allra värsta är att det tycks vara "inne".
Vad i helvete? Det är en grej att vilja vara smal. Det som kom som en fruktansvärd våg på 90-talet men som sedan dämpades har kommit igen.
Fy fan.
Jag menar inte att man är en idiot om man vill vara smal. Du får vilja se ut hur fan du vill men inse för i helvete att det är ohälsosamt och kommer att gå över gränsen.
Inse det innan du ens försöker dig på det.
Fy fan, vad jag hatar thinspiration.
ADJÖ.
För fan.
Trackback