Men sen flippar det..

Denna sena förmiddag skyndade jag mig från min kärastes varma famn för att hinna i tid till min lektion tillsammans med min brune springare.

Säkerligen fem gånger slumrade jag till upptryckt mot elementet på djävulens skramliga buss.

Det tedde sig som så att de lömska småknytten som dragit den kalla dimman över staden även bar med sig sömnens tunga drog.

Väl framme i mitt kungliga stall, beprytt med gyllene stuprännor och skottkärror av elfenben, visade det sig att jag och min högt aktade tränare hade missförstått varandra. Träningen uteblev för min del men lika bra var väl det då min ädle springare så sent som igår blev aningen förgiftad vid en finputsning av hans huggtänder.

Detta för att minska risken av förlorade lemmar.

Men trots att ett dygn hade gått kunde fortfarande viss dåsighet märkas av och spår av skräck satt kvar i hans annars så visa blick.

Jag vårdade honom väl och strödde magisk olja framställd av grödor från alpernas toppar, skördade av isländska häxor. Detta för att göra honom snabbare på foten och ge honom förmågan att springa i veckor utan ömma hovar.

Efter att ha släppt ut honom på den gröna slätten för att låta honom spöa upp mindre ädla springare i dimman (vilket han också gjorde) begav jag mig hemåt för att rengöra den enorma bassäng som min kvarstående fisk Lucifer bor i.

Lucifer är en elak jävel.

Jag slet i timmar och blev drypande blöt, men allt för en vän, ädel som jag är.

Ett nystädat akvarium är bland det vackraste som finns i liten skala.

Att se de små glänsande bubblor sitta i flockar mot det spegelblanka glaset för att en i taget släppa och singla upp mot ytan ger en bubblande känsla av friskhet inombords.

De röda och gröna silkeslena bladen från växterna svajar lätt när Lucifer simmar förbi och snuddar vid med sin silverglimmande fjäll.

FINT.

Nu finns det inget mer vettigt.

Tigern ligger och sover på min bädd efter att ha varit ute hela dagen och jagat vildsvin.

ADJÖ.